När Jesus vandrade kring med sin lärjungar så ställde han frågan: ”Vem säger människorna att jag är” och en uppföljande fråga ”Vem säger ni att jag är”.
Tänk dig tanken att Han skulle ställa samma fråga till dig och mig. Vad skulle vi svara?
Jo, Herre, det där med vad människorna säger är lite komplicerat. Några förnekar att du över huvud taget har existerat på denna jord. Andra tror att du funnits, men att du dog som en vanlig människa och att en religion uppstått kring dina läror. Framför allt p.g.a. Paulus undervisning. Dessa människor anser att Paulus formulerade kristendomens teser.
Vissa ser dig som en vishetslärare andra ser dig som en inkarnation av andra vishetslärare eller som en profet av flera.
Sedan finns den många millioner kristna som tror att du är den utlovade Messias, Guds son, och att du offrat dig för våra synder. Men det har skapats många påbyggnader av olika slag av mänskliga traditioner. Så vi har ibland svårt att förstå varandra.
Sedan har vi ett antal kristna som blivit brända. De trodde sig möta dig men har blivit besvikna på människor som sagt sig representera dig, därför tvekar de om det de upplevde var rätt.
Herre jag måste tillägga att jag känner sorg när jag skriver detta. Kanske mest för att det du sagt om att vi ska återspegla dig blir en så solkig spegelbild.
Hur är det då med min egen syn på dig?
Jag förkastade dig under många år, jag var besviken på mig själv och kristna jag mött. Men sedan du tog tag i mig har jag aldrig tvekat om att du är Messias, min frälsare och Guds son. Du är också den enda vägen till Gud. Däremot har jag även efter mötet med dig flera gånger varit djupt besviken på mig själv. Jag har erfarit den kraft du utlovat genom den helige Andes närvaro och även kampen att vara kvar i denna kraft genom att välja rätt. Det var mycket om mig men jag tvivlar inte på att Du är den Du sade dig vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar