I öknen behövs manna från himlen!Nu har vi det intensivt på vandrarhemmet. Även om min son på ett förtjänstfullt sätt sköter verksamheten så styrs även mina dagar helt av vandrarhemmets tempo. Fullbelagt varje natt sedan två veckor och så kommer det att vara i minst två veckor till. ”Tyvärr vi har fullbelagt i kväll” är en av våra vanligaste repliker över telefon,
Vi hinner med att göra även andra saker och barn och barnbarn kommer på besök. Detta är alltid roligt och de är vana att ta hänsyn till att vandrarhemmet finns.
Detta med att det är sista säsongen. Vi påminns hela tiden, genom avsked, hur många vänner vi fått under dessa tio år som vi sysslat med logi. Det känns sorgset att sluta och därmed avsluta många relationer. Men vi vet att denna tid i vårt liv ska sluta nu. Var sak har sin tid, som Bibeln säger.
Funderade i morse över detta som aposteln Paulus säger: ”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning”. (Fil 2).
Nu har jag lärt mig att detta med frälsning aldrig är något jag kan prestera, så vad är det jag ska arbeta på? Jag gillar engelska NIV:s översättning. ”Continue to work out”.
Tidigare i samma kapitel talar Paulus om vårt sinnelag och hur det bör vara och senare i kapitlet talat han om sin medarbetare Timotius, att denne på allvar skulle ta sig an församlingens behov. Till skillnad från många andra. ”Alla tänker på sitt, inte Jesu Kristi sak”.
Mitt i omsorgen om vandrarhemmet så känns denna fråga berättigad: Tänker jag på mitt och glömmer Kristi sak? Bitvis för denna omsorg mig in i ”ingen mans land”, en plats där inget händer. Att stanna upp ett ögonblick, för att ta emot, ger dagen en helt annan stuns.
Så jag ger mig av till ”Work outen”, besinnar att detta med andlig kamp inte är någon lek. ”Fruktan och bävan” kan även kallas ”medvetenhet om den andliga kampen”. I denna leker vi inte, och vi klarar oss inte utan den helige Andes hjälp. I egen kraft faller vi platt till marken men i Guds kraft står vi raka och vinner seger!
Vi hinner med att göra även andra saker och barn och barnbarn kommer på besök. Detta är alltid roligt och de är vana att ta hänsyn till att vandrarhemmet finns.
Detta med att det är sista säsongen. Vi påminns hela tiden, genom avsked, hur många vänner vi fått under dessa tio år som vi sysslat med logi. Det känns sorgset att sluta och därmed avsluta många relationer. Men vi vet att denna tid i vårt liv ska sluta nu. Var sak har sin tid, som Bibeln säger.
Funderade i morse över detta som aposteln Paulus säger: ”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning”. (Fil 2).
Nu har jag lärt mig att detta med frälsning aldrig är något jag kan prestera, så vad är det jag ska arbeta på? Jag gillar engelska NIV:s översättning. ”Continue to work out”.
Tidigare i samma kapitel talar Paulus om vårt sinnelag och hur det bör vara och senare i kapitlet talat han om sin medarbetare Timotius, att denne på allvar skulle ta sig an församlingens behov. Till skillnad från många andra. ”Alla tänker på sitt, inte Jesu Kristi sak”.
Mitt i omsorgen om vandrarhemmet så känns denna fråga berättigad: Tänker jag på mitt och glömmer Kristi sak? Bitvis för denna omsorg mig in i ”ingen mans land”, en plats där inget händer. Att stanna upp ett ögonblick, för att ta emot, ger dagen en helt annan stuns.
Så jag ger mig av till ”Work outen”, besinnar att detta med andlig kamp inte är någon lek. ”Fruktan och bävan” kan även kallas ”medvetenhet om den andliga kampen”. I denna leker vi inte, och vi klarar oss inte utan den helige Andes hjälp. I egen kraft faller vi platt till marken men i Guds kraft står vi raka och vinner seger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar