Humanist, agnostiker eller kristen

I svensk debatt har Humanisterna gått ut hårt och genomfört en kampanj för att ifrågasätta Guds existens. Nu senast har författaren Stefan Einhorn skrivit ett agnostiskt manifest. Jag har inte läst detta men jag såg Stefan Einhorn på morgon TV.

Jag känner sympati för Stefan och hans sätt att resonera är tilltalande. Han sa bland annat att han såg det agnostiska förhållningssättet som mer ödmjukt än humanism och troende. Kanske var det så att jag under min tid som icke troende tillhörde detta sällskap, även om jag inte funderade djupare över saken.

“Det är inte lätt att vara ödmjuk” sjungs det i visan och även om jag verkligen vill vara ödmjuk så kan jag inte förneka mötet med Jesus. Det mötet som förde mig tillbaks till tro. Så långt kan jag gå att jag inte kan vara säker på alla detaljer i den kristna tron, men att förneka det livsförvandlande mötet det gör jag inte.

Ur ett vetenskapligt perspektiv erkänner jag att Guds existens inte är bevisad eller motbevisad. Dock är det för mig som troende inte svårt att se Guds närvaro i skapelsen.

Jag tror att humanisternas kampanj är en väckelsekampanj, inte för de icke troende, men för de troende. Det är bra att sakerna sätts på sin spets. I Uppenbarelseboken finns hälsningen till församlingen i Ladiocea och i denna sägs det att Du är ljum därför vill jag utspy dig ur min mun. Att vara varm eller kall är följaktligen bättre.

Hur förhåller jag mig till angrepp på kristen tro? Står jag för mitt möte med frälsaren? I en situation där sakerna ställs på sin spets måste jag välja och jag välkomnar att min tro prövas, för det som är byggt av skräp brinner upp och det som är byggt med bra material på fast grund står kvar.

Har du som Petrus förnekat din Mästare, så minns Mästarens kärleksfulla ord. “Älskar du mig?”

Så tack Humanister för att ni rör om i grytan, tack för alla kristna som med större djup kommer att leva i sin tro och stå för sin Frälsare. Tack för de som tvingas till ett val som först kan kännas som ett fall men som i förlängningen blir en upprättelse.