söndag 5 juli 2009

Förvissning


Mitt i den lilla verkligheten finns
tältet på plats











Vincent Nilssons trio och Elon Svanell i högform.







Om man tar vägen från Brösarp till Svensköp, den gamla vägen över Huaröd, då passerar man många gamla hus som känns autentiska. Vägen är smal och slingrar sig fram. Väl framme i Svensköp så syns på ett gärde en tältkyrka. Egentligen två tält som är sammanbyggda. Det ena är för kaffe med dopp och annan service, det andra är gudstjänsttältet.

Här hålls fjorton dagars dagliga tältmöten. Bakom detta står EFS-gruppen på orten och den har cirka 20 medlemmar. De lilla grupp står för allt arbete och inte ser de stressade ut för det, utan idel vänliga ansikten mötte mig när jag kom på besök. Verkligen imponerande! Ett föredöme för andra små grupper.

För någon dag sedan tog jag en s.k. tumvers i Bibeln och möttes av följande tuffa uppmaning:

Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. (Matteus 5:29)

Dessa tuffa ord uttalas av Jesus och han berör här någonting som den västerländska kyrkan helst inte vill veta av, nämligen den tragiska eviga konsekvensen av att förkasta evangeliets erbjudande. Dessutom att detta erbjudande i sig har inbyggt ett antal val, där vi dagligen ställs inför val.

Anledningen till att jag gjorde resan till Svensköp, som jag tidigare var inne på, var att jag ville möta mina vänner Gitten och Elon Svanell. Elon var kallad som talare i denna kampanj.

I sin predikan kom han in just på detta med vad frälsningen är.
  • En räddning från det onda inom mig
  • En räddning från ondskan runt omkring mig
  • En räddning för evigheten.

Varför är det nästan opassande i dag att tala om de eviga konsekvenserna?

I denna blogg utgår vi från att Bibeln är sann och då finns ingen chans att rationalisera bort Guds dom och de eviga konsekvenserna.

På vägen hem från Svensköp klingade ett stilla tilltal inom mig. ”Det finns ingenting som kan skilja dig från mig. Ett liv och en evighet tillsammans med mig, Inget annat än ditt aktiva val att förskjuta mig. Bara det kan förhindra vår gemenskap.”

I detta upplevde jag en stark inre trygghet, en frälsningsförvissning vill jag kalla det.

PS I tältet fick jag också höra den helt fantastiska trombonisten Vincent Nilsson. Normalt spelar han i danska radions storband men denna kväll bubblade han sig kärleksfullt genom psalmgodingar och spirituals. Bara det var värt resan. DS

2 kommentarer:

  1. Hej Börge!
    Läste ditt inlägg med intresse. Kanske förklaringen ligger i den tuffa omgivning vi befinner oss i. Det är så mycket som splittrar nutidsmänniskan.
    Andligheten blir lidande. Att då lägga tyngdpunkten på osande fördömelser och evig förtappning drar inte människor till Gud. Motivet att göra förändringar
    i livet bör baseras på de två stora buden: kärlek till Gud och nästan (Mark.12:30,31).
    Tror du inte att om människor knyts närmare Skaparen genom kärleksbuden så behöver man inte lägga så mycket krut fördömelse och förtappning?

    SvaraRadera
  2. När jag kom till tro så var det dragningen till Jesus som var avgörande. Jag tror inte heller på att skrämma till tro. Det finns en skröna om "helvetespredikanten" som sa det spelar ingen roll om man skrämmer till tro, bara människor blir frälsta. Denna attityd har underminerat budskapet.

    Men faktum kvarstår att Jesus själv såg allvarligt på det eviga valet och intuitivt tror jag att man i den västerländska kyrkan inte riktigt tror på denna förkunnelse.

    SvaraRadera