Självransakan

Det finns bibelord som så tydligt visar hur det borde vara:

En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede.  Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud.  Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.(Jak 1:20-21)

Varför uppkommer vrede? Ofta som en reaktion på egna misslyckanden. Är grundtonen i mitt liv "att jag är misslyckad" så blir vreden stor mot andras "misslyckanden".

Längre fram i Jakobs brev mycket målande:

Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.  Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder.  Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna. (Jak 3:2-6)

Så lätt styr orden oss in i hörn där inga öppningar verkar finnas. Detta kan jag känna igen från mitt liv. Egna ord och andras ord som sårar. Kanske inte menade att såra, men likaväl.

Vi vill få förlåtelse för ord vi sagt, men har svårt att ge förlåtelse för ord riktade mot oss.

Ordens makt att förföra. Jag ser bilden av Adolf Hitler framför mig. Först på ölstugor ibland få människor, sedan på en arrangerad plattform, riktad mot många människor och till en hel nation. Orden styr honom och nationen rakt i den totala galenskapen. Ord antända av Gehenna (helvetet).

Det är lätt att plocka fram det tydliga exemplet där alla är överens om ondskan. Svårare med den ondska som vill krypa under den egna huden. Men det är här vi kan göra något åt saken. I det egna livet.

Hur då? Ta emot ordet som inte förför, utan som befriar. Ordet från Gud. Ordet som frälser.

Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. (1 Joh 1:5-9)