torsdag 1 augusti 2013

Gud har skapat människan till ett gott liv

Vi är skapade till en relation med Gud och att leva ett rikt liv tillsammans med Honom. Att vara kärleksfulla mot allt i skapelsen, att vara medskapare och använda både intellekt och fantasi som verktyg för ett rikt liv.

Så var det detta med upproret mot Gud. Syndens intåg i människans liv. Vi blir oss själva nog. Den kultur vi skapar, blir vår egen, ja faktiskt ego-fixerad. Det finns inget djup glädje i "egokulturen". Den djupa glädjen finns i det skriften talar om. Att älska Gud av hela hjärtat och att älska sina medmänniskor lika mycket som vi älskar oss själva.

Mina föräldrar älskade mig och ville skydda mig från den onda kulturen. I deras generation skapades den så kallade syndakatalogen. Den skulle vara ett hjälpmedel för mig att leva ett kristet liv. Den skrevs inte ner på papper, utan fanns bara starkt inom den kyrkans värld jag växte upp i.

Men den missade något viktigt. Upproret mot Gud finns inom människan och en kamp pågår konstant. Segern i denna kamp kommer genom en levande gudsrelation, genom att leva ett liv i den helige Andes kraft. Det är inget begränsande och negativt att erkänna sig vara en svag människa, ett behovets barn. Nej där, utan påklistrade masker, vinns livets seger.

Vår tids kultur är nog inte mer upprorisk än andra tiders kultur (eller...). Men den är mer påträngande. I teknikens och massmedias värld sprids upproret mot Gud med blixtens hastighet över hela världen och det är svårt att inte smittas. Att leva det segerrika livet är inte att skapa en lista över det onda, utan att leva i sådan närhet till den helige Ande att jag känner igen när något har sin bas i andra andemakter. Då byter jag kanal, stänger av DVD:n, slänger boken för jag vill inte leva i ett uppror mot Gud.

Tidigare satt människor framför TV:n och svalde allt. Nu sitter de i en beroendeställning till sin mobil och knappar dagen lång. TV-program kan vara bra men det mesta är skräp. Fel typ av människor blir föredömen. Med den digitala världen är det på samma sätt.

Om jag hela tiden använder mina händer till att knappa så blir det ingen tid för att knäppa händerna i bön till Gud.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar