Det händer att jag i Spanien möter kristna som blir så glada över hur ordet förkunnas, och hur den andliga atmosfären är i Turistkyrkan. Samtidigt finns en besvikelse över att de inte finner detta på hemmaplan i Sverige.
Om det är så för dig eller mig att vi känner besvikelse för den kyrka vi har närmast oss, hur hanterar vi detta? Det är ingen bra lösning att vi som tycker på samma vis möts och ventilerar detta i klagande ordalag. "Dom, det vill säga de som har ansvaret, agerar inte rätt".
Men vem har ansvaret för den andliga atmosfär som finns runt mig?
Det finns bara en lösning och den är inte att klaga. Sverige av i dag är ett missionsland i den meningen att den kristna tron inte finns levande i nationens flertal. De flesta människorna har ingen aning om vad kristen tro är. Ett efter-kristet samhälle är ett missionsfält på samma vis som ett samhälle som helt saknar kunskap om kristen tro. Förmodligen är det ett svårare missionsfält.
Du lever i det samhälle du lever i. I detta samhälle möter du ett antal svåra frågeställningar och det är inte konstigt alls. Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson vill måla upp ett gammaldags "idealsamhälle" med gamla tiders kyrka mitt i byn. Det går inte politiskt att skapa ett kristet samhälle, speciellt inte med värderingar som är fientliga mot främmande människor. Främlingfientlighet stämmer inte med Jesus undervisning.
Ett kristet samhälle skapas inifrån människorna. Kristen etik går inte att befalla fram. Den föds i människor som mött Jesus som sin frälsare. Människor som låter den helige Ande leda sin livsgärning.
Så lösningen är att själv söka sig närmare Herren och låta Honom använda mitt liv för att förändra mig och genom mig även min omvärld. Ja hela nationen. Det blir aldrig som förr - det blir på ett nytt sätt - när Herren kommer att beröra nationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar