Personliga funderingar inför hösten

"Bönehusvagnen" med missionsbåten Christina i bakgrunden.

Jag befinner mig mitt emellan. Sommaren i Löderup närmar sig sitt slut. En resa till vänner i Norge står på lur och mitt i allt är mitt inre fyllt av bön. Det är inte långt till hösten i Turistkyrkan på Costa del Sol.

Detta blir mitt sista år som ledare i Spanien. Jag har ett tydligt tilltal om detta, så långt är allt klart. Min bönetjänst ska bli allt mer aktiv och att Herren ska öppna dörrar för denna tjänst är ett annat tilltal jag fått.

Vad detta innebär är jag högst osäker om och för att vara sanningsenlig, så är jag otålig inför vad som ska hända. I mitt liv tar jag in information om vad som händer i kyrkan runt om i världen. Jag tycker mig se mönster och upplever en frontlinje.

Jag ser den sekulariserade kulturen som vill fånga in kyrkan och spinna sin kvävande väv över denna. Jag ser kristna rörelser som lämnat kärlekens grund och vill gå i krig utan rötter i den kärlek som ska prägla kyrkan. Jag ser religionsblandning där "vägen" som Jesus talade om förvandlas till ett virrvarrets labyrint. Jag ser ett klart uppror mot de värderingar Bibeln så tydligt talar om. Jag ser också väckelsens eld som brinner på många platser över världen och även brinner inom vissa befolkningsgrupper i den västerländska världen.

Jag möter i de flesta kristna sammanhang människor som bär en starkt längtan till Guds ingripande i vår tid och dessa människor bär starten till den västerländska väckelsen inom sig. Jag är helt övertygad om att denna väckelse redan har startat. Vi får inte förakta den ringa början.

Vi vill ha en lätt väg där allt snabbt ordnar upp sig. Det är jag inte säker på att vi får. Den andliga kampen är hård. Det står i Bibeln att Satan rasar eftersom han vet att hans tid är begränsad.

Många kristna, över hela världen, kan vittna om vad det kostar att vara en kristen. Vi kommer inte att slippa undan denna kamp. Den västerländska demokratin blir allt mer intolerant mot dem som inte delar de sekulariserade värderingarna i samhället.

Inom mig bär jag en segerförvissning som är starkare än sorgen över dagens situation. Mänskligt sett har det föga betydelse vad en äldre man, utan maktposition, bär inom sig. Men jag är övertygad om att varje människa som ställer sig till Guds förfogande har betydelse, så även jag.

Förebedjare! Var övertygad om att Guds löften är sanna och att Jesus redan vunnit segern över det onda.