I gapet mellan Gud och nationen

Mycket av den orätt som profeten Hesekiel påtalade för den dåtida staden Jerusalem, kan även återfinnas i vår tid, i vår nation.

I kapitel 22 och vers 30 säger Gud genom profeten:

 "Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen."

Denna vers säger så mycket och under en lång tid har den klingat i mig.

Märk att Gud är den aktive för att undvika katastrofen. Märk att personen Han söker ska stå vänd mot Gud, stå kvar inför Gud för att förvara nationen. Han kan inte stå inför Gud för att försvara nationens synder och säga att dessa synder ingenting betyder. Vad ska han då säga till Gud?

Profeten talar till stadens invånare. Han står vänd mot nationen och talar de ord Gud lägger i hans mun. Han står vänd mot folket.

Profeten fanns där och var lojal mot Gud och ändå säger Gud: Jag fann ingen.

Du som är förebedjare kanske säger som  jag: Herre jag vill stå inför Dig till nationens försvar. Men räcker jag till? Uppenbarligen räckte inte ens profeten Hesekiel till.

Det Gud sökte fann Han inte hos någon människa utan Han sände sin egen son, Jesus, till stadens, nationens, ja mänsklighetens försvar.

Som förebedjare är vi kallade att verka i Jesu kraft. Det var kärlek till mänskligheten som drev Jesus till korset på Golgata och till att ta på sig mänsklighetens synder. Det står att efter himmelsfärden så återkom Jesus till den himmelska tronsalen och verkar där som förebedjare för oss.

Hela kyrkan, hela den universella församlingen är kallade att samverka med Jesus i denna förbönstjänst. Vi ska stå inför Gud till nationens försvar. Inte till att bortförklara synderna, inte till att ta på sig domarrollen för att döma nationen, utan för att fyllda av kärlek bära nationen.

Denna symbios beskrivs så underbart i Jesus förbön för oss:
Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje.  Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen.  Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen.  Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen.  Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.
Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.  Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett:  jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig. (Joh 17:13-23)

Förbön för nationen är en kärleksgärning i Jesu namn. Märk Jesus ord: Liksom Du sänt mig så sänder jag dem. Vi är kallade till en kärleksgärning av den som av kärlek bar världens synder.