Minnet av Sören

Sören (vänster) och Bengt framför vandrarhemmet

I fredagens Dagen läste jag en minnesruna över prästen Sören Stadell.

Stig Öberg skriver i slutet av minnesrunan: "Det jag, efter 50 års vänskap, tycker har varit allra mest utmärkande för Sören är hans unika förmåga att vara närvarande hos den han möter och samtalar med. Minnet av Sörens envisa och uthålliga gudstro i livets skiftande förhållanden lyser rakt igenom den djupa saknaden efter en gudsman vars vänskap, böner, förkunnelse och under- visning har berört väldigt många människor i många olika länder".

Jag är en av dessa människor som fått mycket av Sören. Vi träffades inte så ofta, men mötena hade alltid djup och var av betydelse för mig. Vår vänskap började vid samma tid som Sören inför millennieskiftet hade kyrkan i Össeby-Garn öppen för bön dygnet runt. Sören väntade ett andligt genombrott vid denna tid. Under lång tid återkom jag så ofta jag kunde till bönesamlingarna i Össeby-Garn, även sedan dessa flyttat till Betaniakapellet.

Ett starkt minne för de som var med, var Vivianne och Sörens besök  på det vandrarhem min fru och jag drev i Löderup. Vi hade inbjudit till en bönehelg. Där rådde hjärtats ekumenik. Pingstpastorn Bengt, katolske diakonen Pancho, prästen Sören samt alla vi hungriga och törstiga lekmän. Sören ledde oss in i en jublande glad bönefest.

Sören frågade alltid efter hur det var med gemensamma bekanta. Aldrig kom en värderande kommentar. Alltid förväntansfullt nyfiken på vad Herren gjorde genom olika människor. Ett genuint intresse för människor och för Guds verk.

Jag skulle vilja vara en sådan människa, med så stor kärlek, som Sören var. En verklig förebild.

Jag har fått möta många spännande människor sedan jag kom till tro. Sören var en sådan och minnet av honom kommer att inspirera mig även framöver. Jag är övertygad att den nationella besökelse från Herren, som Sören väntade på, nu är på gång.