Inom mig känner jag en en stark längtan att skriva om något jag knappt kan formulera.
Detta med tro och kärlek. Den djupa kärleken som är större än den plottrande, ibland egoistiskt ropande mänskliga kärleken. Människan kan aldrig vara annat än vad den är. Alla påklistrade masker håller inte vid mötet med Gud. Men där i mötet segrar kärleken.
I liknelsen om de två sönerna kommer den trasige sonen hem för att möta faderns kärlek, den kärlek som aldrig slocknade under sonens misslyckade år. Men kärleken nöjer sig inte med att ge en kram, att ordna en fest, den vill upprätta det som var förlorat. Många bibeltexter visar detta.
Liknelsen handlar också om den hemmavarande sonens avundsjuka, om hans oförmåga att stiga ut ur sig egen präktighet.
Som kristen i vår tid mår jag bra av att göra klart för mig att vi människor endast fått två uppdrag av Gud. Det första var att vara delaktig i Hans skapelse, att känna ansvar, att vara kreativa som förvaltare av skapelsen. Det andra uppdraget är att föra ut kärlekens evangelium, frälsningens evangelium.
Vi har inte fått uppdraget att vara domare av vår samtid. Endast Gud som på djupet känner varje människa kan vara domare.
Jag blir förtvivlad när jag hör kristna agera som domare.
Själv har jag mött detta i ett digitalt meddelande som utpekade mig som domare. Hade avsändaren haft förmågan att se vad meddelandet innehöll, så hade vi båda ödmjukt fått böja oss inför vår Herre.
Tidsandan säger att jag ska uppge bibliska sanningar för att få bekräftelse från min samtid. Detta ska jag dock inte göra. Men det går inte att vinna evangeliets seger utan att vara mitt i Guds kärleks vällande ström. Bara där kan seger vinnas.
Det är här jag skulle önska kunna formulera mig om hur det är att stadigt stå stadigt i ordets undervisning och samtidigt vara helt omsluten av kärlek. Guds kärlek.
Visst älskar Gud mig när jag trasig och hungrig finns mitt i mitt eget misslyckande. Men Han vill inte att jag ska stanna där. Han vill upprätta mig till att bli den jag var avsedd att vara. Dock fortfarande en människa med allt vad detta innebär och Han har tålamod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar