tisdag 3 april 2012

Predikandets vedermöda och glädje.

Förberedelserna före predikan var noggranna. Tankarna växer fram och förlöses. En predikan förbereds inte, den växer fram. Ändå står jag strax innan gudstjänstens start och känner att det är något mer som ska komma fram än det jag dittills förberett. Inom mig pockar något annat på att bli uttryckt. Jag säger detta till pastor John som leder gudstjänsten. Vi stillar oss  i bön och gudstjänsten startar.

Sedan kommer predikan och allt läggs till rätta, orden som ska sägas bara växer fram. Jag känner mig vara mitt i den helige Andes kraft. Efteråt kan jag uttrycka tack till Herren för den predikan som Han gav mig. Den är Din helt och hållet Herre. Varma, glädjande kommentarer sänder jag vidare till upphovsmannen. Själv vill jag bara vila.

Känner du igen dig, du som förkunnar Guds ord?

1 kommentar:

  1. Visst är det en något av en födelseprocess, i miniformat. Att bära fram ett budskap.

    SvaraRadera