På besök i min hemkyrka

Loggan jag skriver om.

I dag besökte jag Centrumkyrkan i Sundbyberg, den församling jag kom till när Herren mötte mig till frälsning. I denna församling var jag verksam under ett tiotal år. Under lång tid aktiv som förebedjare och denna uppgift har jag fortfarande, men nu på distans.

Jag funderade över Centrumkyrkans logga och frågade en vän om varför den blivit som den blev. Han hade i alla fall varit församlingens ordförande så han borde veta, men visste inte riktigt.

I mina tankar representerar de i storlek och form olika bitarna människor som sugs in mot korsets centrum. Korset formas av bitarnas oregelbundenhet, människors olikhet. Korset är inget linjalens verk liksom inte kyrkan är det. Korset, kärlekens centrum, i en komplicerad värld. Den förklaringen hade inte min vän hört förut men jag gillar den.

Jag mötte många vänner och fick många kramar. Det är en glädje att höra vad Herren gör i vänners liv, vänner som jag inte möter var dag.

Kurt Tibblin

Vännen Kurt sprudlade av glädje över vad han får uppleva tillsammans med Herren. I Centrumkyrkans  diakonala verksamhet möter kyrkan många av de människor som har speciella behov. Kurt skulle besöka bänkarnas innevånare en dag och då fick han tanken på att ta med papper och penna. 

Vill ni att jag ska be för er var hans fråga och det fick Kurt göra. Fram med papper och penna för att notera namn. Vi ber gärna för anonyma grupper, men Herren vill att vi ska be för individer. Han vill att vi på individnivå ska möta människors behov. Kurt delade glatt med sig av denna visdom.

En annan av mina vänner kämpar med cancer och kroppen har blivit svag, men han var uppriktigt glad över alla de människor han dagligen får möta på behandlingsställen och andra platser. "Jag börjar varje dag med att be till Herren om att få bli till välsignelse för någon, och så blir det varje dag. Jag förvånas inte längre över alla kontakter som öppnas. Sjukdomen har gjort mig ödmjuk och öppnat mig på ett nytt sätt för människor". 

Jag blir berörd av att möta denna levande gudsrelation. 

Vid ett möte som detta sugs jag in i församlingens andliga atmosfär. I anden upplever jag både glädjeämnen och de saker som församlingen har att kämpa med framöver. Guds verk är som Centrumkyrkans logga. Det oregelbundna som dras till korsets centrum. Jag minns den bild jag en gång fick av Herren för framföra till pastor Carin Dernulf, församlingens föreståndare. En bild som jag nu tycker mig se vara på väg i verkligheten. Gud välsigne er mina vänner!