Hur är insikten om bön i dag?

En sak jag just nu håller på med, är att formulera tankar omkring hur församlingar av i dag ser på bön. Tänker mig skriva genomtänkt om detta på bonehuset.se.

När Paulus radar upp vilka tjänster som finns i församlingen, så nämns inget om förbedjarens tjänst. När vi talar om begreppet förebedjare (intercessor) så kan ofta den profetiska tjänsten ligga nära till hands att jämföra med.

I grunden tror jag att Paulus inte nämner förbedjarens tjänst därför att den första tidens församling var en bedjande församling i sin helhet och detta är givetvis idealet. Vid Kristi himmelsfärd fick lärjungarna besked att vänta på den helige Andes utgjutande. Och de gjorde detta i bön.

När sedan många anslöts sig till församlingen så blev verksamheten omfattande. Då delades arbetsuppgifterna upp och ledarskapet koncentrerade sig på ordet och bönen. De visste att detta var den viktigaste prioriteringen.

När jag lyssnade på pastor Kjell Sjöbergs undervisning om bön i församlingen, så sammanfattar jag denna undervisning i att församlingen internt hämtar kraft och kunskap genom ordet och bönen, för att sedan bruka denna genom att gå ut och evangelisera och på annat sätt möta människors behov. Genom profetisk insikt vet församlingen hur den ska agera, och genom Andens kraft gör den det.

Dagens moderna nordiska frikyrka är ofta mer verksamhetsinriktad. Ledarna är inspirerade av sin framgång i det yrkesmässiga livet till att prioritera mänsklig effektivitet. I flera församlingar som jag känner, väljs gärna kompetenta människor från yrkeslivet som församlingsledare. Risken är då stor att ledarskapet gör andra val än vad den första församlingens ledare skulle ha gjort.

Vi ber när vi inleder styrelsemötena och när vi avslutar. Vi har så mycket att hantera att mer bön hinner vi inte med, om mötet ska vara effektivt. Dessutom ber vi alla hemma, så vi ber verkligen.

Från en bönehelg år 2006, på det vandrarhem jag på den
 tiden drev. Pingstpastorn, prästen från Svenska kyrkan
och diakonen från katolska kyrkan, sida vid sida.

Kanske spetsar jag till av pedagogiska skäl, men i grunden tror jag inte att majoriteten av medlemmar och ledare har insikten om vad hängiven bön är. De som har denna insikt är ofta människor med en annan profil än de yrkesmässigt framgångsrika, och de väljs inte in i styrelsen.

Bön och arbete måste komplettera varandra sa en vän till mig, när jag önskade mer bön. Men hängiven bön är en viktig arbetsuppgift i sig själv. Paulus jämför församlingen med en kropp och vilken kroppsdel bönekämpen utgör, vet jag inte, men kom just nu att tänka på nervtrådarna som kopplar ihop  olika kroppsdelar med hjärnans funktion. Men detta var en spontan tanke.

Bönemötet, veckans viktigaste möte!

Ty HERRENS ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. (2 Krön 16:9 början).


Det är detta det handlar om!