Förbereder just nu en predikan jag ska hålla i morgon på palmsöndagen.
Är fylld av tankar om på hur vi ser på Jesus som Messias, den utlovade. Ordet Kristus kommer från det grekiska ordet Christós, den smorde och är i grunden samma ord som Messias.
Att judendomen ser med misstänksamhet på det kristna förkunnelsen om Jesus som Messias är förståeligt med tanke på alla uttryck av förföljelse som den kristna kyrkans historia innehåller.
Trots detta kan kristendomen aldrig frigöra sig från detta att det är just detta Jesus är. Den Messias som utlovats av profeterna till det judiska folket. Vår tro vilar på detta förhållande. Segern på Golgata. Inympade i det äkta olivträdet. Delaktiga i Guds löften till Abraham om att alla folk ska välsignas genom Abraham.
Framtiden kommer att visa att centrum för kyrkan inte flyttats till Rom, Europa, USA, Sydamerika Afrika, Kina eller någon annan plats. Nej, det är runt Jerusalem händelserna kommer att koncentreras.
Det är underbart vad Gud gjort över hela vår värld under en lång tid, men profetiorna runt den sista tiden handlar om händelser runt Israel och fullföljandet av Guds plan för Israel. Detta kan inte den kristna kyrkan frigöra sig från.
Mötet med Jesus, Messias, förvandlar mig på det personliga planet. Stadigt troende och ödmjukt beroende. Gud verkar över hela världen i enskilda människor och Han kallar dessa till gemenskap med sig själv och med varandra. För att världen genom vår kärlek och sammanhållning ska upptäcka Honom.
Detta är klart skilt från en kristendom som högmodigt vill frigöra sig från sitt ursprung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar