Jesus liknelser har många facetter. Gemensamt är att de visar på levande mänskliga situationer och inte uppvisar någon form av idealiserande mönster. De talar om att vi som människor alltid kan välja att gå in i Guds nåd och att vi får göra det från den plats där vi är.
Slarvig "livsnjutare" eller hemmavarande "bror duktig" möts båda av faderns kärlek. Den förorättade änkan har rätt att kämpa för sin sak. Hon får vara jobbig. Han som finner skatten i åkern får lämna allt för att leva i glädjen av den funna skatten. Det förlorade fåret blir uppsökt och överöst av kärlek. För att inte säden felaktigt ska fjärmas så får ogräset vara kvar mitt i åkern.
En Gud som vill umgås med levande människor och som vill föra dem in i sin vila.
Han ville inte ha ett tempel som boning, men när människan ville bygga tempel så flyttade Han in i detta och tog sin boning där, i det allra heligaste. Sedan rev han själv sönder förlåten till det allra heligaste för att gemenskapen skulle fullkomnas.
I viss modern teologi sägs att Gud älskar oss så mycket att han inte bryr sig om synden jag har i mitt liv. Gå inte på den finten. Gud älskar syndaren så mycket att han vill avlägsna synden ur ditt liv. Den synd du väljer att ha kvar i ditt liv kommer alltid att orsaka smärta och kamp. Ett liv utan seger. Du blir visserligen aldrig syndfri, men du kan leva i ett segrande andligt liv, där du kan få hjälp av den helige Ande att göra rätt val.
Jesus vet hur det är att vara människa. Du behöver inte förställa dig inför Honom. Han vill möta dig just där du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar