En annan del av världen. Jag besökte för några år sedan en församling i Kazakstan. Men de resurser man hade tog man ansvar för utslagna. Här ser du bespisning mitt i snön.
Plötsligt ringde det på vandrarhemmets dörr.Vi trodde det var någon från vårt gästande filmteam som ville komma in, men där stod två av våra vänner från Stockholm.
Ett uppmuntrande besök, vi har varit och är i samma kamp och har hållit kontakten över åren. Våra vänner står mitt i en spännande församlingsplantering i Stockholm. Jag har varit där och upplevt en stark gudsnärvaro.
Stödjande besök bönevänner emellan var något som kännetecknade 1856 år böneväckelse i New York. Denna väckelse påverkade hela USA. Det är oerhört viktigt att bönegemenskap utvecklas till stöd bedjare emellan, att den Helige Ande får bygga kraftcentra i bönerelationer.
Vi talade om människor vi känner och som lämnat trons centrum genom att de tillåtit saker att komma in i sin livsvandring, saker som inte borde vara där. Den Helige Ande är så känslig för våra val, eller kanske ändå mer för hur vi förhåller oss till våra felaktiga val.
Redan ormen i paradiset sa ”… men Gud vet att den dag ni äter av den ska era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont”, d.v.s. att bryta mot Guds vilja är egentligen något gott. Samma argumentation hörs i dag. Så kan det låta: Du förstår väl att Gud inte menat detta, vi vet numera så mycket mer, så det gamla Gudsordet gäller inte längre. Men detta är inte de levande kyrkornas väg.
Jag har på senare tid känt en kamplust, en vilja att sätta ner foten och att inte acceptera satans infiltration och vad som kan se ut som andliga förluster. Som församling måste vi kräva tillbaks det som rövats från oss och inte tveka på att detta är möjligt.
PS Det är mycket tidiga frukostar och sena incheckningar just nu – men annars mår jag riktigt bra DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar