Människor som jag har mött och detta med kristendom.

Allt är inte vad det ser ut att vara. Detta ”flygande tefat” fotograferade jag i Fuengirola.

I dag tänkte jag börja med att hälsa till Janne som brukar läsa min blogg. Janne och jag fick en speciell kontakt när han kom som gäst till mitt vandrarhem. Våra samtal om tro och liv blev långa och spännande. Någon gång ska jag beröra delar av dessa samtal.

En annan spännande gäst jag nyligen haft är Markus, en ung metodistpastor som inte riktigt såg ut som de engelska metodistpastorer jag mött i Fuengirola. Nej Markus hade delvis kort och delvis långt hår, örhängen i svart metall och ett djupt engagemang i att möta människor med evangeliet. Engagemanget finns säkert även hos pastorerna i Fuengirola, men de var mer blazer och byxa typen.

Markus talade om mobbing och självuppfattning i en skola här på Österlen. Ungdomar från Elim i Simrishamn hade funnit honom på en konferens i Malmö.

En av tjejerna berättade efter besöket att klasskompisar sagt att detta var ett av de bästa föredrag de hört. Och detta från en kompis som är helt emot kristen tro. Markus talade inte om kristendom, men om de värderingar som har sina djupa rötter i kristen tro. Tro berör om man kan se sakligt på den.

Det får mig att tänka på de djupa fördomar som finns runt detta att vara kristen. Man placeras omedelbart in i ett fack och ska sedan leverera ett perfekt liv – eftersom man är kristen.

Se på dom – de är inte bättre än vi andra. Nej just det, av egen kraft vare sig bättre eller sämre. Dock kan en överlåtelse leda till att man förs in i ett nytt annorlunda liv, men det är inte alltid den kristne väljer denna väg. Aposteln Paulus talar om att vi som kristna ska växa till, men att vissa inte växer utan stannar på spädbarnsstadiet.