I går var jag i Stockholm och lyssnade på några vänner som talade och sjöng i en samling i Filadelfiakyrkan. Sanningsenligt hade jag ytterligare några ärenden att utföra i huvudstaden.
Talade gjorde Sverre Larsson. Han berättade om sitt liv i samband med en presentation av boken ”Drängen från Kroken” som är skriven av Ruben Angarsson och som handlar om Sverres liv.
Sverre kom i sitt tal in på en bok han just nu läser och som handlar om en väckelse på en ort i Norge kring förra sekelskiftet. Ortens starke man fick syndanöd trots att omvärlden inte kunde förstå varför han skulle ha detta. Men hans syndanöd ledde till omvändelse och omvändelsen i sin tur till väckelse för hela bygden.
Detta med syndanöd har jag funderat över ett tag. Jag hör sällan talas om den i dag i frikyrkan. Nåden talar man om, men kampen i samband med omvändelse icke. Synden är inte en dagbok av icke önskvärda händelser som lätt arkiveras, utan snarare en kraft som fångar och som jag ska befrias från.
Från den stund jag inser min bundenhet borde en kamp uppstå till dess att befrielsen har inträtt. Det onda vill ju inte lämna mig frivilligt. Om den kampen numera inte uppstår, beror det då på att vi är bättre att ta emot nåden i dag? Eller beror det på att vi inte tror på synden som makt, och därmed inte tar upp kampen. Halvhjärtad överlåtelse leder till kraftlös lärjungavandring.
Jag talade för en tid sedan med en person om hans hemförsamling och frågade om många nya kommit med i församlingen, förutom de som uppfostras in i församlingen. Han sa då att de nya som döpts in i församlingen kom genom den LP-verksamhet som fanns.
LP är ju en verksamhet som vänder sig till alkoholister och drogmissbrukare. I det sammanhanget är kampen mot syndens makt mycket tydlig. Finns ett samband till att de stod för nyrekryteringen?
I mitt eget liv tycker jag mig se syndens makt som vill binda och som är i kamp med det kristna livsvandring som jag vill genomföra. Syndernas befrielse är ju inte min kamp, den har Jesus redan vunnit, men mitt inre måste kapitulera.
PS Stockholm i vårens grönska är inte heller dumt. Skrivet på tåget till Skåne DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar