Tron är inte en huvudfråga

Tro nu inte att jag reducerar betydelsen av tro. Jag menar att tro inte handlar om det min hjärna hanterar, den är större än så.

Den åldrade Lewi skrev denna bok,
full av livserfarenhet.

Så här uttrycker Lewi Pethrus saken: "Då rationalismen gjorde religionen uteslutande till en förståndsangelägenhet har den förenklat ett mångsidigt och komplicerat problem till en smalspårig och trångbröstad företeelse. Det finns mycket annat vid sidan av det förståndsmässiga som är avgörande för en människas gudsförhållande. Kristendomens överlägsenhet i kampen mot det onda ligger i dess övernaturliga tillgångar."

Detta sagt av en man som mera var en pragmatiker än en karismatiker. Trots sitt ledarskap av en karismatisk rörelse. Så förunderliga är Herrens vägar.

Teologi är nödvändig eftersom vi människor alltid med vår hjärna gör tolkningar av det som skrivits eller talats om Gud. Men se upp, det du uppfattar som riktig teologisk undervisning, kanske begränsar din tro.

Att med hela mitt jag, den människa som jag är, stå till Guds förfogande är något helt annat än att acceptera en troslära, en religion.

Uppdraget att föra ut evangeliet gavs några yrkesfiskare, inte till teologer, med ett undantag, nämligen Paulus. Han i sin tur måste gå igenom en dramatisk förvandling för att kunna fullgöra sin uppgift.

Vår fiende vill få oss att koncentrera vår hjärna på en detalj i teologin, på så vis blir hela människa passiv, fokuserande på denna detalj och då har fienden vunnit en seger. Det spelar ingen roll om du har rätt eller fel i din älskade detalj. Du blir passiv.

Jag ber. Gode Gud lär mig att se det stora du gör i och genom andra människor. Låt inte mitt begränsande tänkande hindra mig från att välsigna dem. Du använder alltid bristfälliga människor. Använd även mig.

--------------------------'
Källa: Lewi Pethrus "Brytningstider Segertider", kapitlet om Andens nådegåvor.