I Gud är ingenting omöjligt

Först ett citat från kyrkofadern Augustinus:

Utan Gud kan vi intet göra.
Utan oss gör inte Gud något.

Detta faktum att världsaltets skapare har valt att så nära liera sig med en del av sin skapelse är svindlande. Augustinus påstående bekräftas av hela Bibeltexten och av kyrkohistorien.

Varje enskild människas beslut att ta emot Guds nåd är så stort att hela himlen jublar över detta, säger skriften, och varje människa som ställer sig till Guds förfogande utgör en enorm resurs för mänskligheten.

Den största synd vi kristna i de nordiska länderna gjort det senaste halvseklet, är att vi underlåtit stå till Guds förfogande. I stället har vi accepterat att det är ofrånkomligt med tillbakagång för kyrkorna, eftersom situationen är som den är.

Jag är så innerligt trött på förnuftiga slutsatser av den typ som jag som delvis boende på Österlen få höra. Människor från delar av landet som haft väckelse säger: "Det är så hårt andligt klimat på Österlen", underförstått "så synd om er", och vi håller med: "Ja det är tufft här" och så förväntar vi oss att inget  ska hända i denna del av landet.

Sedan när har Gud gett upp för att Satan verkar ha kontroll över ett område?
Svaret är: Aldrig!

Sedan när har vi vikit ner oss och slutat lita på Guds totala suveränitet. Svaret: Alltför ofta!

Jesus kom till jorden för att upprätta förhållandet mellan människan och Gud. Det är när denna relation är upprättad i en enskild människas liv som förs vi in i Guds kraftfält, där allt kan hända, om vi står kvar i tilltron till Gud.

Vi känner oss svaga och bristfälliga och detta är en förutsättning för att vi ska kunna verka i Guds kraft. Jesus kallade de svaga i den tidens samhälle till att vara lärjungar och därmed att vara de människor som Guds frälsningsplan vilade på. Samma sak i dag. Vår svaghet förändras till styrka i relationen med Gud. Vårt erkännande av brist och svaghet gör oss ödmjuka och att detta är bra bekräftar skriften: "Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden". (Matt 5:5)