tisdag 8 maj 2012

Kärleksmåltiden

Måltiden har för de flesta människor varit en tidpunkt av gemenskap genom alla tider.

Vissa tider har glädjen handlat om att mat över huvud taget finns att sätta på bordet. Gruppen samlas kring den föda de lyckats samla, och vi gläds över denna, eller delar sorgen över att det inte finns mer att dela. De svaga får först och den som klarar mer umbäranden väntar.

Andra tider handlar det om att under fest njuta av vällagad mat, tillagad av duktiga kockar. Den delade glädjen stimulerar livsandan.

I välfärdssamhället kan det väljas och vrakas. Njutande av god mat och goda drycker kan gå till överdrift. Modefotografering är stilbildande och där framställs de lyckade förebilderna med posen av att vara blasé och många människor finstämmer sina smakorgan till ett överflödets avguderi. Njutande som essens, inte som enkel glädje.

En annan sida av välfärdens vanor är soloätande. Stressat, snabbt slänga i sig något halvspringande till arbetsplatsen eller mumsande framför TV-apparaten.

Själv älskar jag att laga mat, men äter alltför snabbt. Det är en glädje att mina vänner uppskattar den mat jag lagar.

Han hade samlat sina vänner till en måltid. Under en tid hade Han försökt förklara för dem att deras tid tillsammans närmade sig sitt slut, för Han hade en smärtsam väg framför sig. Nu ville Han visa dem djupet av den kärleksström som skulle komma att strömma emot dem.

Han bryter brödet och talar om den kropp som skulle offras, Han bjuder runt bägaren och talar om det blod som skulle komma att bli människors räddning. Han uppmanar dem att under hela livet minnas hur viktigt detta kärleksoffer är. Att aldrig glömma detta.

En vänners måltid inför en stor helg som kom att få en innebörd som de då inte förstod, men som de senare skulle komma att förstå.
Nattvard i Turistkyrkan, Fuengirola

Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet. Det viktigaste budskap som någonsin förkunnats under hela den mänskliga historien.

Nyligen firade jag denna måltid, tillsammans med några människor och en närvarande frälsare. Att Han var närvarande kände jag i hela mitt inre och en jublande glädje fyllde mitt hjärta.

En måltid som överglänser alla andra.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar