Förväntan

Jag lever i en förväntan om vad Gud ska göra.

Som ordförande i församlingen här i Fuengirola borde jag vara inriktad på en massa praktiska saker för att församlingen ska utvecklas väl, men sanningsenligt finns bara en tanke som dominerar, Gud vad vill du göra i och genom vår församling?

De praktiska sakerna kommer att lösas. Styrelsen kommer att ta sitt ansvar så det oroar mig inte.

Vid ett besök i London åratals tillbaks så upplevde jag under en bönesamling en smärta i mitt bröst och bad en förebedjare om förbön för detta. Efter bönen sa han till mig: ”Denna smärta kommer du att bära tills dess väckelsen bryter fram på din ort.” Något av detta bär jag inom mig. Jag har svårt att koncentrera mig på andra saker än det jag upplever vara den viktigaste frågan, samtidigt som störningar av olika slag vill tränga sig på.

De gudstjänster vi hade här i går var starka. Utan att vi planerat det hade allt lagts samman till en helhet i förmiddagens gudstjänst. Sång, predikan och min egen inledning. Jag kände att den helige Ande var närvarande i allt som skedde. Kvällens sånggudstjänst kom att centreras kring Sten-Owe Glennemos vittnesbörd. Vandringen från fängelse i tjänst i Guds rike var berörande.

Jag hörde av pastor Bernt att vi snart ska ha dopförrättning. Glädjande!