Medan mågen och jag satt och väntade på polisstationen i Fuengirola för att rapportera en stulen plånbok så kom en kvinna in alldeles förtvivlad.
Var är min son ropade hon! Jag måste få tala med min son!
Det visade sig att hennes son enligt polisen varit efterspanad och tagits in på stationen. Hon fick inte tala med honom innan utredningen var färdig och förhandlingar skulle hållas dagen efter.
Hon var från Holland och talade inte spanska. Jag vet inte om sonen var skyldig eller inte, men modern var helt tagen på sängen. Hon förstod ingenting. Jag försökte tala med henne på engelska och förmedla lugn. En sydamerikansk man ville få henne att lägga allt i Guds händer.
Jag vet inte hur det slutade, men inom mig bär jag bilden av hennes förtvivlan. Hennes absoluta omedgörlighet att acceptera det onda som hänt hennes son. Jag har ingen snusförnuftig sensmoral att komma med, bara bilden av mänsklig förtvivlan och den finns kvar i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar