De tysta hjältarna

I januari 2003 skrev jag ner följande:

I varje kristen församling kan du se dem. De tysta hjältarna.

De pockar inte på uppmärksamhet. Andra medlemmar ser dem kanske inte som viktiga för församlingens framgång. Vi har ju all så lätt att bländas av det som ser tjusigt ut på ytan. De ord som klingar så vackert.

Det är säkert så att de här hjältarna inte alltid själva inser vilken betydelsefull uppgift de fyller. Detta beroende på att de vet vem som ”gör jobbet”, nämligen Herren själv.

Du förstår kanske att jag talar om bedjarna.. Ofta äldre kvinnor men även män, de imponeras inte så lätt av alla ord, som sagt de vet vem det är som ger framgång. Visst finns också många yngre bedjare och då ofta med stor gnista och kraft.

I militära termer ser jag bedjarna som förtruppen, spaningsgruppen som tränger in i fiendens led. Bereder mark för dem som kommer senare. Aposteln Paulus talar om den andliga krigföringen och i denna krigföring fungerar inget utan bön.

I London i slutet av artonhundratalen kommer en kvinna hem till sin rörelsehandikappade väninna och ropar: ”Nu är han här Moody som du bett till Gud om att han ska besöka vår församling”. Lång tids bön fick sitt svar. Vilket svar?

Jo, en till kropp och själ trött Moody besöker England för att vila upp sig. En pastor övertalar honom att komma och predika i sin kyrka (kvinnans hemförsamling). Motvilligt går Moody med på detta. Håller en predikan som han själv tycker är oinspirerad och vill snarast försvinna vidare till Wales för att vila. Innan dess bjuder han in människor att komma fram till första bänken för att få möta Gud. Vad händer?

Människor i mängd strömmar fram och en väckelse började som kom att fortsätter efter det att Moody rest tillbaks till Amerika.

Visst var den trötte men lydige Moody viktig, men utan förebedjaren hade det inte hänt det som hände. Så arbetar Gud, svaga människor länkas samman, stora löften har givits till den som vill samverka med Gud i bön.