Jag vaknade med en tanke i huvudet: ”Befria den västerländska kyrkan från inflytandet från Aten.” Med det menar jag att allt ska ske inne i vårt huvud. Vi måste förstå hur allt är för att våga tro.
I Aten samlades man till samtal för att utröna allt på djupet och detta förhållningssätt för oss fram till nya upptäckter men också till en oerhörd mängd tankekonstruktioner som i värsta fall blir fängelser för vårt sätt att vara. Kunskapens träd på gott och ont.
Det är den karismatiska rörelsen som är den växande delen av kristenheten världen över. Vad är detta? Jo upplevelsen av mötet med Jesus står i centrum. Vi behöver denna upplevelse för att bli befriade. Bland annat bli befriade från tankekonstruktioner.
Samtidigt kan upplevelsekristendom utan stadig grund gå katastrofalt åt skogen. Som vindflöjlar följer vi varje upplevelse och söker efter nya häftiga händelser. Lägger vi sedan till en ledare som har egot i centrum så har vi plötsligt en sekt på plats.
Gode Gud hur ska vi göra? Utan kärlek och liv blir det inte befrielse och utan ordning och reda i undervisningen så växer vi inte på ett sunt sätt.
Då kommer jag att tänka på den betjänande församlingen. Liksom mästaren tvättade lärjungarnas fötter för att de skulle bli delaktiga i Honom, på samma vis blir vi befriade när vi betjänar andra. Det är när det vi upplever blir egots mat som allt går snett. När vi har en sund betjänande attityd så inträffar inte detta.
Thomas sade: ”Vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?”
Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.”
Joh 14:5-7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar