Om en profetia

I går skrev jag om en bönevision jag fått, i dag vill jag återge tankar runt en profetia jag fått återgiven för mig.

Filadelfia i Stockholm hade en böneringsgrupp i Sundbyberg. Det sades mig att den siste böneringsledaren mot slutet av sitt liv profeterade om en väckelse som skulle bryta fram i Sundbyberg och att den skulle börja i det gamla baptistkapellet.

Människor som hörde om denna profetia vart tveksamma. De visste att baptistkapellet skulle läggas ner och att baptistförsamlingen skulle flytta till nya lokaler på annat ställe inom Sundbybergs kommun.

Nedläggningen blev ett faktum och det fanns även förslag på att kyrkan skulle bli en bingohall. Så blev det inte.

Lovsång i Centrumkyrkan, år 2012

Människor bad och pastor Stanley Sjöberg fick visionen att börja verksamhet i kyrkan. Från början skuldsatte han sig för att kunna hyra kyrkan. En kärna av brinnande människor fanns runt honom och skaran växte snabbt. Församlingen köpte lokalerna av kommunen och växte som mest till cirka sexhundra medlemmar.

Församlingen hade en ekumenisk karaktär och hade en speciell uppgift som en plats för helande åt människor som kommit att skadas i annan andlig verksamhet. En del såg församlingen som en modellförsamling för framtiden. En tanke som jag tror var farlig, eftersom denna tanke saknade den rätta ödmjukheten.

Var denna tillväxt av Centrumkyrkan i Sundbyberg den väckelse som den gamle böneringsledaren talat om?

Nej jag tror inte det. Den väckelse han talade om ligger fortfarande framför oss. Det som skett hitintills är starkt och är en grund för det som ska ske i framtiden.

För en människa har jag sagt vad jag tror är "startpunkten" för denna väckelse i Sundbyberg. "Må du bevara det i ditt hjärta, kära syster".

Så kan vi se att människor länkas till varandra. Ibland förstår vi inte att denna länk finns, eftersom våra perspektiv är så små jämfört med Herrens.

--------------------------------

PS Natten efter det att jag skrev detta så fick jag en bild av Centrumkyrkans vandring fram till en väckelses genombrott. Tills vidare behåller jag den bilden för mig själv, men så mycket kan jag säga det handlar om ett märkligt genombrott för bönens ande i församlingen, något utöver det vi själva kan förstå.

När jag skriver om en kommande väckelse i en enskild församling, eller i hela nationen, så påstår jag inte att denna kommer utan smärta. Dessvärre tror jag vi står inför en omskakande kamp. Herren kommer snart och ondskans makter är vreda inför det de anar ska ske. Inte vill de frivilligt släppa greppet om nationen. DS