Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner. (Joel 2:28)
Jag uppfyller kriteriet i texten ovan. Jag är gammal, nyligen fyllde jag 70, och jag drömmer. En del drömmar försvinner i en splittrad dans som aldrig når sitt slut. Andra finns fixerade kvar.
Härom natten drömde jag om metallstycken som skulle smältas ner. Noga räknat stycken av järn. Det märkliga var att varje stycke skulle förses med en platta av silver och på plattan stod en viktig text. Dessutom skulle dessa järnstycken förbindas vid varandra med en tvinnad silvertråd, en spröd och fin sådan. Allt skulle ske innan innan de smältes till glödande malm.
Redan i drömmen ställde jag frågan om meningen med att silver med lägre smältpunkt fästes på järn av högre smälttemperatur, när allt ändå skulle smältas.
Jag slog i efterhand upp de två metallernas smältpunkter på nätet. Silver 896 grader Celsius och järn 1535 grader Celsius, så min invändning var korrekt.
Det är inte så att jag blivit "Jungian" och måste tyda alla mina drömmar. Drömmen lämnar mig dock inte i fred. Jag förstår att järnet representerar det hårda inom mig (och inom andra) som måste smältas ned, men innan dess finns på oss fästa Guds hemlighet, Kristi försoning. Vi är sammanfogade med varandra genom Kristus i den helige Ande.
Förutom att representera det "ädla" står silver för en hög ledande förmåga, med litet motstånd.
Jag såg nyligen ett reportage på TV om ett Sovjetiskt kolkraftverk på Spetsbergen som förföll under den arktiska kylan. Rostande och förfallande järnkonstruktioner.
Har vi i det andliga hårda klimat vi lever under förvandlats till järnkonstruktioner utan betydelse? Behöver vi smältas ner för att på nytt fylla den funktion vi ska ha? Leds vi av den helige Ande fram till smältpunkten, väckelsen?
Det är frågor jag ställer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar