I natt drömde jag, att jag genom en tillfällighet kom att bli radiopratare i en kristen radiostation. Stationen ägdes av intressenter som själva var neutrala till tro, men under en viss tid fick kristet budskap sändas. När jag kom in i bilden så framfördes julhälsningar från kristna sångartister. Varje sångare fick välja ut en av sina sånger, spelade denna och framförde en julhälsning. Någon gjorde reklam för ett eget event, reklam var dock inte tillåten så kritik hängde i luften.
Så lämnade artisterna studion och en och en halv timmes sändningstid återstod. Ingen radiopratare fanns längre på plats. Jag ville inte att detta tillfälle att framföra evangelium skulle förfaras, så jag hoppade in som programledare. Jag hade svårt att hitta rätt volymnivå och det var total oordning på skivorna.
Skivspelaren var mycket sliten och det förundrade mig att det gick att spela skivor på den. Jag pratade på mellan skivorna, lite trevande men med god vilja. Evangeliet trängde fram, trots sliten utrustning och trots fumlande radiopratare.
Till slut började skivspelaren att brinna. Mängder av skräp och avlagringar från många års skivspelande fattade eld. Där slutade min dröm.
När jag erkänner min egen svaghet, tar emot nåden och låter Jesus vara i centrum då fungerar evangelium trots omständigheterna. Men kanske måste skräpet brinna upp först. Är detta drömmens innehåll?
I går skrev jag om Klara kyrka. Jag har ett eget minne därifrån. Under en tid då jag var sjukskriven besökte jag kyrkan ofta. Vid ett tillfälle lyssnade jag till en undervisning framförd av en afrikansk biskop. Vi satt på gräsmattan utanför kyrkan. Mitt framför mig satt diakonen Inga Pagréus och bredvid henne satt en man som var mycket trött efter för mycket alkohol. Han försökte koncentrera sig men huvudet sjönk gång på gång mot Inga. Han ryckte till, försökte igen att koncentrera sig, men det var inte lätt. Så det fick vara som det var. Ingen "ordningspolis" grep in.
Evangelium förkunnades och den mänskliga svagheten mötte mänsklig värme. Stark bild!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar