I går firade en av mina vänner sin sjuttioårsdag genom att öppet hus i Turistkyrkan.
Han är sångledare här nere och en mycket uppskattad person. Själv var jag inblandad i att vi fick något att äta. Men jag trivs i köket, så det var inget uppoffring även om jag var dödstrött när diskandet var över på sen kväll.
Men det jag ville skriva om var när hans hustru sjöng en kärlekssång till honom, då var inget öga torrt i salen. Efter fyrtiosex (tror jag) års äktenskap sjöng hon ut sin kärlek så att det berörde oss alla.
Den övervinnande kärleken är så vacker.
I mitt krokiga liv har inte detta varit det starkaste temat, men jag berörs starkt när jag möter det som äktenskapet är avsett för, kärlek genom hela livet. Jag vilar numera i en trygg relation och jag vet inte varför det gick snett tidigare. Avsikten var alltid god.
I dag kan man möta en undervisning som talar om att livslång relation tillhör historien. Att ingen människa kan möta ens behov under ett helt liv. En sådan undervisning är riktad mot egot och långt från den undervisning Jesus gav oss. Jesus undervisning handlade om att vara till för varandra ur ett ödmjukt perspektiv, om en kärlek som övervinner allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar