Var rör det dig, följ du mig!

Rubriken kommer från Johannesevangeliets 21 kapitel och 22 vers. Petrus hade frågat Jesus om en sak som berörde med-lärjungen Johannes och fick då detta svar.

En obetydlig episod vid Genesarets strand eller en djup sanning. Mitt svar är det senare, en djup sanning.

Himmelskt perspektiv? Nja......
i alla fall från ett flygplan.

Kristna traditioner kan se ut på olika vis, så också undervisningen. Om jag inte känner mig hemma i ett sammanhang, så är detta ett faktum, men jag måste inse att Guds församling är mycket större än min upplevelse. Nu talar jag inte om människor som gör templet till en rövarkula, eller som kommer med ren villfarelse. Vad talar jag då om?

Det Jesus pekar på är ett val jag har att göra. Att följa Honom för att den helige Andes kraft ska verka genom mitt liv, eller att ägna min kraft åt att jämföra mig med andra och att begränsas av att lägga en mänsklig måttstock på allt. Att bortse från att den gudomliga visionen är större än mänsklig visdom.

Låt oss ta ett exempel. Under artonhundratalet bröt baptismen fram. Människor hamnade i fängelse för sin övertygelse om att dop ska ske efter ett medvetet val. I dag sammansmälts baptismen i Sverige med metodismen som tillämpar barndop, i ett och samma samfund.

Kämpade baptisterna förgäves? Hade de inte rätt?

Deras kamp handlade om dopet, men i lika hög grad om rättigheten att få leva ut sin tro och övertygelse. Något som motarbetades av en statskyrka som var sammanvävd med maktapparaten i nationen.

Rövaren på korset, han på korset bredvid Jesus, fick inte en chans att följa teologiska riktlinjer. Han hamnade i paradiset direkt.

Det fanns underbart goda kristna inom den framväxande baptismen. Det fanns djupt troende helgjutna kristna inom den Lutherska kyrka som förföljde baptisterna (men jag tror inte det var de som var de aktiva förföljarna). Det finns härligt troende kristna som verkar inom Frälsningsarmén och som inte alls tillämpar dop. Vare sig barndop eller vuxendop.

Eller ta dagens Kina. Det finns härliga kristna vänner i Tre Själv-kyrkan, som får finna sig i att en representant från kommunistiska partet lägger sig i. Det finns lika härligt kristna vänner i de "underjordiska kyrkorna" som vägrar all påverkan från maktapparaten.

Paulus undervisar i sina brev om hur viktigt det är att inte kränka medsyskons tro. En andlig omsorg. Detta samtidigt som han bekämpar villfarelse och förvrängning av evangelium.

I min verklighet av i dag så blir jag ledsen när jag möter kristna sammanhang som jag tycker svalnat så mycket att jag inte känner mig hemma. Men min sorg får inte leda mig till att bli dessa kyrkors domare. Min uppgift är att följa Jesus och tillåta Honom att använda mig som ett redskap för att elden ska spridas och kanske, kanske, leder detta förhållningssätt till att jag får vara till välsignelse just där jag tyckte det var torrt. Den som fått mycket förlåtet mår bra av att förlåta andra. Ja det är faktiskt helt nödvändigt, en andlig lag som beskrivs i Herrens bön.

Jag kan ha helt rätt men hamna helt fel. När vi läser Första Korinterbrevets trettonde kapitel så inser vi detta.