När mitt pastorspar från Fuengirola, Gro och John Agersten, en gång i tiden kom till Perus djungler, så visste de att de kom till ett område som inte kände till evangelikal kristendom, knappast kristendom över huvud taget. Att möta en huvudjägar-kultur och undervisa om kristendom kräver stor tillit till Herren och en insikt i att utan Honom så kommer inget alls att ske.
Vi som lever i "västerlandets djungel" ser inte alltid var vi befinner oss. Vi befinner oss i en efter-kristen kultur. Andligt sett en mycket svår uppgift att möta, en lika svår uppgift som Perus djungelkultur, en uppgift som inte kan lösas i egen kraft. Här krävs en gudomlig insats.
Gro och John kom först till en fungerande församling i Perus bergstrakter, men de visste att kallelsen gällde djungelområdet. De kunde ha stannat i ett lugnare sammanhang, men då hade inte lovsången strömmat från de många församlingarna i djungelområdet på det vis det nu sker.
Gammel-kristna i västerlandet kan minnas en tid som var och tro att gör vi på samma sätt som i tidigare tider så ordnar allt sig. På ett sätt är detta rätt, vi talar om att gräva upp de gamla brunnarna. På ett annat sätt är tankegången helt fel. Vill vi inte se den reella utmaningen är risken stor att vi sluter oss i en sektliknande mindre gruppering.
Att gräva upp de gamla brunnarna handlar om att leva i en levande gudsrelation. Att förlita sig på gudsordet i Bibeln. Att leva i ständig bön och åkallan.
Från denna plattform av gudsrelation vill den helige Ande föra oss fram på nya vägar för att möta den efter-kristna kulturen med ett andligt genombrott. Den väckelse jag ofta skriver om.
Men glöm mänskliga koncept och handlingsplaner baserat på mänskliga ansträngningar. Glöm att skapa en låg tröskel till kyrkan genom att ta bort udden i kristendomen, och att anpassa den till den efter-kristna kulturens flummiga värld. Glöm religionsblandning.
När vi rör oss på smala "djungelstigar" för att vandra den helige Andes väg i västvärlden djungel är det opraktiskt att bära med sig gammel-kristna traditioner som en otymplig påbyggnad. OK, vi människor älskar traditioner, men var medveten om att den kristna trons kärna inte ligger i traditionerna.
Visst uttrycker ofta våra traditioner vad kristendomen handlar om, men de är i sig själva inte kärnan.
Kärnan, centralpunkten, är mötet med Jesus, vår frälsare. Ett möte som förändrar enskilda människors liv och förändra nationer. Det övernaturliga ingripandet i vår vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar