Mitt folk söker mig inte därför har jag lagt en stötesten framför dem för att de skall söka mig. Så vill jag sammanfatta den text i Gamla Testamentet som jag ramlade över nu på morgonen.
Då sökte jag en text i Nya Testamentet hamnade även där vid en stötesten. Sedan kom följande:
Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten. De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror. (Rom 10:1-4)
Varje människa är älskad av Gud som om denna människa var den enda människan i världen. Det tjänar inget till att tränga sig fram för att få den närmaste platsen vis Jesus sida. Ingen prestation räcker till för att förtjäna denna plats. Gud däremot räcker till för att vara mycket nära alla människor.
I mitt eget liv verkar det som om ett utrymme uppstår för mig att röra mig inom och detta område expanderar allt eftersom jag inser att det inte beror på mig. Vid besöket i min hemkyrka upplevde jag en stabil självklarhet vid mötet med människor. Trots att jag egentligen var främmande i kyrkan upplevde jag mig som en pelare som bar och detta utan anstränga mig för att bevisa något. Efter en vandring under flera år med inre personliga misslyckanden har jag landat i nåden från Herren. Teoretiskt har jag hela tiden känt till att allt beror på nåden men nu har det landat i hela min personlighet.
Detta är befriande och jag hamnar i den frihet Kristus kallat oss till. En frihet som uppstår efter befrielse och upprättelse. Då talar jag inte om friheten att få fortsätta att vältra mig i dyngan utan om friheten i Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar