Jag vet inte om det är en motsättning mellan vad dessa ord står för. Jag vill ju både vara levande i min gudstro och inte rusa på smittad av en stämning. Församlingen Arken i Kungsängen spetsar till denna frågeställning för mig. I söndags besökte ett team från denna församling Elim i Simrishamn. Talare var Birgitta Rosen som ansvarar för Arkens TV-verksamhet.
Vår samling i Elim var en fin nära gudstjänst med individuell förbön. Det roliga inträffade att predikan kom att handla om precis det trubadur Peter, jag och våra fruar samtalat om kvällen innan. Jag satt bredvid Peter i Elim-gudstjänsten och vi konstaterad lite fundersamt hur väl det stämde.
I grupper som Arkens betonar man gärna det egna ledarskapets fina egenskaper. Personligen blir jag alltid lite reserverad inför denna typ av presentationer. Samtidigt är det väl inte fel att berätta om goda föredömen men gränsen till människodyrkan är suddig.
Efter att ha följt Arkens TV-gudstjänster så vet jag att jag inte skulle vilja ha församlingen som min hemförsamling. Det innebär inte att jag underkänner eller ens kritiserar Arken. Jag är övertygad om att denna församling är ett Guds redskap för många. Men jag blir stressad av gudstjänsten och störd över fokuseringen på ledarskapet. Men vid mötet med teamet i Simrishamn blev jag inte stressad och förbön för helande tror jag på. I söndagens gudstjänst inspirerades jag ytterligare till tro på under.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar