På visit i min hemkyrka

Barnkören sjöng medryckande.

 Jag upplevde en god atmosfär i anden vid besöket i min hemkyrka, där jag först fick växa efter mötet med Gud år 1994. Det var en gudstjänst gemensam för barn och vuxna. För mig som oftast är verksam i Turistkyrkan i Spanien är det trevligt att se barn och ungdomar som fått möta Jesus. I Turistkyrkan är vi mer uppvuxna eller fullvuxna måhända.

Många vänner som jag inte sett på ett antal år var också en stor glädje att möta. Glädje och nya böneämnen.

Predikan handlade om bön och Daniels bön före och under besöket i lejongropen fanns med. Daniel är verkligen ett föredöme för en levande gudsrelation.

Pastor Carin (lilla bilden t.v.) gladde mig mycket med att berätta vad den hälsning jag fick framföra vid hennes installation kommit att betyda.
Jag fick en hälsning från Herren under bön nere i Fuengirola, det var så noga att jag måste skriva den på papper ord för ord. Sedan fick jag lösa en biljett tur och retur till Sverige för att läsa upp den korta hälsningen. Mer rationellt hade varit att en av alla många goda kristna i Stockholm hade fått framföra hälsningen. Men sådan är inte Herrens logik. Utses man till springpojke så är det viktigt att lyda. Mänsklig logik har inte plats i dessa sammanhang. Om vi följer Herren så händer förunderliga saker. Guds dårskap är större än mänskligt förnuft, det har jag skrivit om förr.

Under tiden jag talade med Carin upplevde jag den helige Andes närvaro rent fysiskt.
PS När jag talar om hemkyrkan talar jag om Centrumkyrkan i Sundbyberg. DS