Det finns något som får mig att bli misstänksam. Det är när någon säger till mig att jag ska lyssna till honom därför att han är expert. Jag menar att är han expert, så förklarar han sammanhangen för mig genom sin kunskap och jag inser att det är ett bra förslag. Inte behöver han tala om att han är experten.
Samma sak med andliga gåvor. När de är i funktion så upplevs det i atmosfären. Ingen behöver tala om hur andlig han är. Vi bara vet att nu är den helige Ande närvarande.
Rubriken kommer från bibelsammanhanget i Lukas 24 kapitel och det är de två Emmausvandrarna som summerar efteråt: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"
De vandrade bedrövade i ett samtal om det fruktansvärda som hänt, att deras Messias som de haft så stora förväntningar på, Han hade dött genom att korsfästas. Dött som en förbrytare.
Så anslöt en man och förklarade texterna för dem, vad profeterna sagt om att Messias måste lida för att gå in i sin härlighet. Det var då deras hjärtan började brinna. Plötsligt klarnade sammanhanget.
Sedan kom stunden av gemenskap. Han delade brödet med dem och i denna gemenskap kände de igen Honom."Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn."
Var det så att Han ville att de skulle upptäcka vem Han var? Att deras inre skulle börja att brinna vid den upptäckten? Det Han sa var så övertygande. Sättet Han talade på det påverkade deras inre. I gemenskapen upptäckte de vem Han var och de kunde återvända till Jerusalem brinnande i sin hjärtan, glada över sin upptäckt.
Han sa inte: "Hör på mig, det är jag som är Messias". Han var den Han var och lät ordet verka. Då började deras hjärtan att brinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar