Där har jag mitt hjärta

Jesus är vår Herre- lovsånger låter stark
mellan husen i kontorskvarteren
i Stockholm. Vi var många och vi
lovprisade vår Herre med hela hjärtat.

En lördag för många år sedan var vi på en fantastisk 50-årsfest. Flott bjudet, levande musik och glada människor. Bättre kan en fest inte vara.

Dagen efter besökte vi vår hemkyrka, Centrumkyrkan i Sundbyberg, och var delaktiga i enkel lovsång och andlig gemenskap. Vi sa till varandra:" Bättre kan det inte bli. Hur påkostat något än är så slår det inte gemenskapen med universums Herre, vår frälsare Jesus Kristus".

Jag fick en flash-back av detta i dag. På kvällen en fantastisk TV-show som återspeglade hur vår tid är, på gott och på ont. En Petra Mede som så skickligt och personligt ledde denna show.

Men för mig var detta inte dagen höjdpunkt. Dagen började tidigt i Klara kyrka med bön inför Jesus-manifestationen. En levande bön som fyllde mitt inre med glädje och frid.

Sedan en vandring genom Stockholm, där vi bad och sjöng lovsånger. Enkel sång, men med en kvalitet av andlig gemenskap, som med hästlängder slår allt vad proffsiga showskapare kan skapa. De kan nämligen inte skapa gemenskapen med Gud och denna gemenskap innehåller något som inte kan frambringas på annat vis, än att komma till en personlig relation med Jesus.

När jag nu lägger mig att sova så är det detta jag tar med mig in i sömnen. Vilan i Gud som jag inte vill byta bort mot något annat.