Att vara människa är fantastiskt!

Att vara människa är något helt fantastiskt. Allt i det vi kallar skapelsen är fantastiskt.
Vissa anser att liv framkommit i en process över tiden och att ingen avsändare finns till denna process.
Att skapelsen inte är en skapelse utan en slumpartad tillblivelse.

Tusentals kristna samlade till manifestation
 av vad Jesus betyder. Frågar du, så får du vittnesbörd
om påtagliga gudsingripande. Välkommen att fråga!

Skulle de universella gudslängtan endast ha kemiska orsaker? Skulle samstämda samveten vara resultat av en mental urvalsprocess?

När jag mötte Gud uppstod kontakt. I mitt liv inträffade räcka händelser som jag har svårt att sortera in under etiketten slumpartade aktiviteter. Många människor jag mött kan vittna om samma sak, gudomliga ingripanden i livet. Hela den kristna kyrkohistorien vittnar samstämt. Berättelserna om Jesus och vad som hände runt honom har dokumenterats på ett vis som är tillförlitligt. Andra historiska händelser anses bekräftade på mer lösa grunder.

Har du den förutfattade meningen att det omöjligt kan finnas en gud och att vittnesbörd om gudsingripanden därmed kan sorteras bort som vidskepelse? Hur ska jag då överbrygga klyftan i vår kommunikation? Jag vet, gör som sångförfattaren föreslår; pröva själv min vän.

Låter mycket enkelt. Spontant gör människa det när nöden tränger sig på, när under är nödvändiga. Då ber vi. Men pröva det i din vardag, pröva med ett ödmjukt sinnelag och notera vad som händer.

Jag har inte fått alla frågor besvarade och inte fått alla problem lösta, men jag har fått bekräftat att Han vandrar med mig i min livsvandring och det är stort.

HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. 
 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. 
 Om jag går eller ligger, utforskar du det, 
med alla mina vägar är du förtrogen. 
 Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det. 
 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. 
 En sådan kunskap är mig alltför underbar, 
den är så hög att jag ej kan förstå den. (Psalm 139:1-6)