Under bönevandringen genom Stockholm i går försökte jag möta blicken på de människor som omgav bönetåget.
Många visste inte riktigt hur de skulle förhålla sig. Vissa ansikte visade nyfikenhet. Vad var detta fråga om? Andra visade beslutsam hårdhet. Varför ska deras tro hindra mig i min beslutsamma vandring genom staden.
Särskilt minns jag några ungdomar. Nästan generat, visste de inte hur de skulle förhålla sig. En religiös galning kan väl få mitt skratt, men tusentals? Hur ska jag hantera detta?
Det är alltid spännande att möta enskilda kristnas berättelser om sin väg till Herren. Tack du vandringskompis från Nynäshamn och Limhamn, för ditt levande, brinnande engagemang. Tack Herre för att du gång på gång möter människor. Människor som inte tänkte sig möta dig, de får sina liv underbart förändrade, de får liv som är spännande genom sin livsvandring tillsammans med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar