En skir blomma

Kanske kan jag jämföra tron med en skir blomma.

När jag kom med min gräsklippare, motordriven och hänsynslöst konsekvent,  lämnande raka rader av välanpassade grässtrån efter sig, så stod en blomma mitt i det tilltufsade gräset. Jag svängde åt sidan för att blomman skulle få fortsätta att leva.

Paulus var på många vis beredd att anpassa sig till andra människor för att deras tro inte skulle bli kränkt. Men han var inte beredd att acceptera villoläror. Han upprördes till hela sitt sinne över avgudadyrkan i Aten, men han hänvisade trots detta till något det de kunde förstå. Altaret för den okända guden. För att om möjligt förmedla kunskapen om den ende guden och den frälsningsväg som han erbjuder.

Jesus undervisning är tydlig och talar om för oss att det bara finns en väg. Vägen till fadern genom honom, Jesus. Som lärjungar är det endast detta budskap vi har att framföra. Något annat budskap finns inte. Religionssynkretism vare oss fjärran.

Men hur talar jag med människor om tro utan att som en gräsklippare köra över den skira blomma som växer mitt i den vilda gräsmattan. Här talar vi om respekt.

Jag har lärt mig i mitt eget liv att den helige Ande alltid visar mig respekt, även i situationer där jag behöver korrigeras. Om Han nu visar respekt, hur mycket mer ska då inte jag, människa, i min ofullkomlighet, anstränga mig att visa respekt.

För mig är debatten på nätet en frestelse till att fastna i att vara en debattör. Jag upprörs över hur felaktigt kristna hanteras i debatten och jag ser tydligt det förtryck som alltmer växer fram. Många av de som utövar förtrycket inser inte att det är förtryck som pågår, de tror sig värna om något gott.

Barn ska inte utsättas för påverkan från religion utan de ska själva välja detta vid vuxen ålder. Ett sådant påstående kan låta fint, men är helt verklighetsfrämmande. Alla människor utsätts hela tiden för en påverkan från det att de föds. Vem ska bestämma vilken påverkan som ska få dominera? En social myndighet? En politisk makt? "Ja men vi har ju rätt" säger de som inte ser att de skapar förtryck.

Det finns ingen andligt neutral väg och tidsandan driver oss, om vi inte ser upp, allt mer ifrån Kristi väg. En väg som i Bibeln beskrivs som en smal väg. Men skilj detta från mänskliga påbyggnader på tron, påbyggnader som endast begränsar evangeliets spridande. Gud accepterar oss trots våra påbyggnader och även här gäller det att visa varandra respekt. Sorgligt nog blir våra påbyggnader oss så kära, att vi inte kan skiljas från dem och Gud tvingar oss inte till detta, om inte dessa påbyggnader kommer emellan oss och Honom, d.v.s. stör den rena gudsrelationen.

Framgångsvägen, som jag ser den, är att inte fastna i debatter och beklaganden över min situation. I stället ska jag leva ut min gudstro, utan kompromisser. Konsekvent men kärleksfull mot min omgivning. Älska din nästa som dig själv, ja älska även din fiende. Hur svårt, men detta är Jesus ord.