Söndagens predikan i Turistkyrkan, Fuengirola, handlade precis som mitt förra inlägg om att vandra en väg tillsammans med Herren och våra vägval. Någon stans mynnade den ut i en förtröstan till den Gud som följer varje människa på vår jord med stort intresse och alltid närvarande under vår vandring.
Mitt inlägg handlade mer om mina vägval och så är det för oss alla. Det är våra egna vägval som är så avgörande. Orden i Uppenbarelsebokens tredje kapitel kommer ofta till mig:
"Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."
En måltid med Jesus slutar aldrig i liknöjdhet. När vi möter hans brinnande hjärta så blir vi berörda. En måltid innebär också att vi blir styrkta av näringsrika rätter och får krafter att vandra den väg vi är kallade att vandra. Det finns ingen kristen utan kallelse, däremot kristna som inte förstått sin kallelse eller inte har tilltro till att de kan vandra i sin kallelse.
Gud välsigne dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar