en septemberdag 2011.
Vi träffas inte så ofta, men när vi träffas så strömmar Guds kraft genom oss och vi fylls av glädje.
Det hela började en sensommardag för många år sedan. Jag var på besök i Sankta Klara kyrka i Stockholm. Jag stod nära ingången och runt mig fanns ett antal ställ med böcker och broschyrer. I ett ställ liksom det blänkte det till på en broschyr. Jag blev nyfiken på ljusfenomenet och gick fram till skyltstället och läste broschyren. Det var en inbjudan till en evangelisationskurs hos de karismatiska katolikerna.
Den ska jag gå på tänkte jag omedelbart och anmälde mig med det snaraste.
Väl där kom jag att möta många fina människor med en helt annan bakgrund än den jag kom ifrån. Men framför allt kom jag att möta Pancho Chin A Loi en underbar sångare och musiker med sitt ursprung från Surinam i Sydamerika. Vid den tid vi möttes hade han även en hemgrupp, jag kallar det hemförsamling, med nästan lika många nationaliteter som antalet medlemmar.
Vi kom till kursen, Pancho och jag, med samma slags attachéväskor - nämligen var sin tygkasse från Konsum. Jag fick många vänner på kursen, men vänskapen med Pancho har kommit att vara extra stark genom åren. På ett speciellt sätt har vi fått betjäna varandra och andra. Så här efteråt tror jag att jag leddes till evangelisationskursen just för att denna kontakt skulle komma till stånd.
Min uppväxt i Pingströrelsen i Sverige sådde också en tveksamhet mot katoliker. På kursen kom jag att möta en annan tradition men märkte också att samma Ande som var verksam i oss. Denne Ande sammanförde oss, denne Ande finns med var gång vi träffas och när vi har kontakt på distans.
Min tillhörighet är först och främst i den globala Kristi församling eller kyrka som det kallas i viss tradition. Jag är också verksam i en ekumenisk frikyrka för skandinaver i Spanien och i en svensk pingstförsamling. Ingenstans känner jag mig främmande och underbara vänner har jag i olika slags kyrkor. Det som skiljer är inget emot det som förenar - kärleken i Gud och Andens gemenskap.
Det mänskliga, i form av "tillbyggnader" finns i alla traditioner. Jag är inte satt till domare över andras flisor och vi kan hjälpa varandra att plocka ut bjälkar ur våra ögon.
Därmed inte sagt att vi ska acceptera ulvarna i fårakläder som vill förvandla kyrkan till en plats för mänskliga filosofier, i stället för att vara trogen sitt kall som Guds församling. En kyrka utan den levande Guden är ingen kristen kyrka. Detta gäller att vi är vaksamma inför inom hela den globala kyrkan.
Vid Pancho's och mitt möte i dag födde Herren många spännande tankar. Det blir spännande att se vart det kommer att leda till.
Pancho är numera diakon inom katolska kyrkan och ledare för de karismatiska katolikerna i Sverige. Jag är ordförande för en evangelikal ekumenisk församling för skandinaver i det katolska Spanien. På ett viss representerar vi två olika minoritetsgrupper, var och en i sitt sammanhang. Men Herren är stor! Över allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar