I somras kom oförhappandes ett tiotal ungdomar till Simrishamn. De var på böneturné. En dag stod de på torget samlade i en ring. De bad och sjöng lovsång. Grupper runt omkring blev fundersamma och några blev provocerade. Dialog uppstod. Vid ett tillfälle bad ungdomarna tillsammans med Elims pastor inne i Elimkyrkan. De upplevde det som en genombrytande bön. Under en vecka fanns de i Simrishamn. Med sin graffitimålade husvagn var de ett annorlunda inslag och även med sin frimodighet.
De upplevde en stor trötthet när de kom till Simrishamn, vid bönetillfället i Elim försvann tröttheten.
I går var ledaren för denna grupp tillbaks i Simrishamn och talade i Elims förmiddagsgudstjänst. Själv tjänade jag vid nattvarden. Vi hade en mycket speciell gudstjänst men en märklig genombrytande gudsnärvaro. Något är på gång och även förra veckans ekumeniska gudstjänst i Sankt Nicolaikyrkan hade denna karaktär. Lovsången strömmade så stark.
Tänk när allt Guds folk ägnar sig åt det väsentliga – att upphöja Herren och leva sina liv i samklang med Honom.
Gårdagens möte med några av dessa ungdomar var så uppfriskande.
Alla höga hästar har sprungit sin väg. Kvar står jag som en av många människor som mött sin frälsare och fått börja ett nytt liv. Men vilket liv. Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar