Ser du noga efter, så ser du korset i den öppna dörren.
Bilden är från en av mina "bönealtaren",
Det är så viktigt detta, att dörren är öppen och att det är Kristus man möter när man stiger in genom den öppna dörren.
Mänskligt snällt snack kan låta fint men hos Jesus finns förvandlande kraft.
De hundra dagarna har gått till ända. Det blev inte någon festlig avslutning med kaffe och princesstårta utan ett lugnt konstaterande att nu har de gått till ända.
Dagarna kom till för att jag önskade en fördjupad gudsrelation. Jag tycker mig ha fått en sådan men också en stor medvetenhet om vad det är i mina val som för mig närmare Gud och vad som läggs som ett hinder för gudsrelationen.
Nu i slutet av de hundra dagarna så är jag inte någon andlig Tarzan som svingar sig i trons lianer. Nej tvärt om så är jag mycket medveten om mina begränsningar och svagheter. Men jag har en tro på att Gud ska låta mig blomma ut i min kallelse och jag har en stark tro på andliga segrar i vårt land.
Jag ser så mycket av brister i kyrkornas värld men också en ökande tilltro till Guds vägar.
Så böjer jag stilla huvudet och ber: ”Herre led mig dag för dag. Ske Din vilja – Låt Ditt rike komma”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar