Vi har några vänner på besök. En dag beslutade vi oss för att göra en utflykt till Köpenhamn. Vi skulle ta bilen till en järnvägsstation, parkera den där och åka vidare med tåget till Köpenhamn.
När vi närmade oss järnvägsstationen anade vi att något var på tok. Grupper av människor stod samlade som om de väntade på något. Några polisbilar syntes och en ambulans. Väl där hörde vi att en ung flicka kommit framför tåget.
Det sades att hon tagit sitt liv på detta sätt. Någon tyckte det var egoistiskt att orsaka så mycket för andra, genom sitt agerande, som om en desperat människa gör rationella val. Denna ifrågasättande replik exponerade en stor egoism hos den som uttalade den. Jag kände en sorg för flickan, hennes familj, lokföraren och de som blev närmsta vittnen.
Jag tänkte tillbaks på mig själv som ung, desperat efter en sviken kärlek önskade jag försvinna, men det blev bara en tanke. Ibland kan tankar på flykt vara lockande men detta är en illusion.
Nere i Spanien kom jag att möta en person vars unga barnbarn var fascinerad av detta med självmord. Läste böcker om temat och gick omkring och övervägde.
Det är så svårt att förstå, jag tycker att livet är rikt, men måste inse att desperationen kan stå och lura runt hörnet. Sedan funderade jag på existensens grund. Om jag ser mig som en produkt av slumpens agerande i en lång kedja av händelser så minskar motivet för att vilja vara en del av detta. Hamnar jag sedan i ett samhälle där det finns mer krav än reservationslös kärlek så kan det vara tungt.
Inte vet jag men tankarna far genom huvudet en sådan dag.
Senare mötte en av mina vänner en professionell ficktjuv och detta exponerade en annan mörk sida av livet.
Mitt i detta fanns livet med mycket sol, vänskap och saker att uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar