Förebedjarens vedermöda

Utanför fönstret blommar stockrosorna och bakom dem skymtar röda flammentanzrosor. Själv sitter jag i min läsfåtölj och har just avslutat några kapitel i Romarbrevet. Så här börjar nionde kapitlet:

Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande,  ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning. (Rom 9:1-3)


I mig finns en samhörighet med denna text. Ständigt bär jag denna längtan att väckelsen ska bryta fram i Sverige. Ständigt bär jag sorgen av att se hur det som är kallat att vara levande och friskt, flämtar svagt som levde det i ett syrefattigt rum.

Fortsätter jag läsningen i Romarbrevet så förstår jag att det inte beror på människor om väckelsen ska komma. Det är Herren som ska göra det, och Han gör det. Jag gläds över varje rapport om kristna gemenskaper som överger de mänskliga ansträngningarnas väg och i stället kastar sig i Herrens famn. Gemenskaper som tonar ner sin egen betydelse och ropar till Herren. Jublar inför Herren för att frälsningens väg är en realitet.

Ändå har Herren gjort sig beroende av människor. Visst står det i texten att om ni tiger så ska dessa stenar ropa. Men Herren kallar inga stenar i sin tjänst, Han kallar människor.

Inte perfekta människor. Han kallar svaga haltande människor. När de perfekta, de som visste allt och som var fullt upptagna av att administrera livet, tackade nej till bröllopsfesten, då inbjöds de svaga som satte sin tilltro till Honom.

I levande kristna gemenskaper finner du denna ödmjukhet. Allt i Honom, men också en insikt om att i Honom är vi starka och vinner kampen om vi håller oss till Honom.

Sittande i min läsfåtölj inser jag att den börda jag fått att bära, inte är en plåga, utan ett hedersuppdrag.

Pling säger det i datorn och en postum hälsning från David Wilkerson kommer. Det avslutas med denna mening:

"You see, once you understand the truth of God's constant nearness to you, that He loves you and is continually near you, all fear and anxiety must go."


När du inser sanningen i att Gud ständigt är nära dig, att Han älskar dig och alltid kommer att vara nära dig. Då försvinner ångest och rädsla.