I morse, när jag läste ur min Bibel, hamnade jag hos profeten Jesaja. I två angränsande kapitel som talar så olika. I det ena kapitlet krävde skapelsen straff eftersom synden utbrett sig så. I nästa kapitel längtar Gud efter att göra gott för mänskligheten.
En gång talade jag med ett av mina barn om gudstro. Hon tyckte gamla testamentet, med allt våld, visade på en ond gud och den ville hon inte tro på.
Synd är att vara vänd bort från Gud, att inte besvara Hans sökande efter kontakt. Att missa målet - livets mening.
Jag tror inte vi förstår begreppet helighet, vad det innebär att Gud är helig. I vissa stunder har jag upplevt heligheten doft eller kanske karaktär. Jag kan återkalla minnet av denna känsla, men inte själv skapa den. Det har hänt efter en bönesamling att Guds helighet är så närvarande att ingen vill tala för inte förstöra det som är.
Hela skapelsen längtar efter befrielse från syndens träldom, men den människa som är fångad måste först befrias för att sedan kunna möta det goda och verkligen se det med Guds ögon. Annars längtar man allt mer att fortsätta klafsa i dyngan.
Befrielsen kallas även räddning och med ett annat ord frälsning. Vägen dit heter Jesus, att ta emot den räddande hand som sträcks ut.
Så, varken skapelsen eller Gud kan någonsin acceptera synden, därför finns en dom, ett slut, men också en start och en utsträckt hand. Läs Johannes evangelium, den klassiska versen sexton i tredje kapitlet.
PS Vi stod tre män och sjöng på hamnplanen i Simrishamn. Trubaduren Peter, bagarn Allan och jag. Märta kompade på el-pianot. I all enkelhet, kända kristna sånger och vet du vad. Vi upplevde en så stark närhet av den Helige Ande i varje fras i sångerna och vad sades mellan sångerna. Efteråt kom många fram och tackade. Sådana upplevelser stärker. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar