Under hela tiden vi har haft vandrarhemmet så har det dykt upp trossyskon från alla riktningar och nationer. Tanken med vandrarhemmet var aldrig att tjäna en massa pengar och det har vi inte heller gjort!
Däremot var tanken att platsen skulle vara en oas för människor, en plats för gudsmöten. Utan att vi för den skull skulle ha någon uttalad kristen profil. Ett naturligt möte människor emellan, möten inspirerade av den Helige Ande.
Jag tänker på första gången Janne kom. Han led svårt av ledgångsreumatism och jag led med honom. På kvällen ville jag bara föra fram Janne i bön. På morgonen sa Janne till mig. Det är en sådan harmoni här, jag behöver normalt fyra timmar att komma igång på morgonen, men här kommer jag igång på halva tiden. Janne kom sedan på sitt sätt att närma sig Gud och vandrarhemmet kom det året att bli en oas för Janne.
Förra året kom en lovsångsledare som behövde en vecka i stillhet och i slutet av säsongen passade det bra. Flera icke troende märker att något finns här och samtal öppnas. Flera troende har faktiskt fått en nyfikenhet på vårt ställe innan de kom hit, utan att veta om den kristna bakgrunden.
I denna vecka avslutades ett intressant möte med en katolsk diakon från Österrike och hans familj.
För två år sedan hade vi en mycket speciell samling med bön och gemenskap under ett veckoslut. En präst från svenska kyrkan, en katolsk diakon, en pingstpastor och många andra. En ekumenik som gick under huden in i hjärtat.
Jag tror på detta. Även om vi alla tror att vår dialekt egentligen är den riktiga, så kan vi mötas i det som är det väsentliga. Gemenskapen med Kristus, glädjen över nåden och kärleken till varandra. Denna kärlek inspirerad av Gud omfattar alla människor. Vare sig en människa inser det, eller inte. Längtar , eller inte. Vi finns där som Guds ambassadörer, ofullkomliga i oss själva men starka i Gud.
PS På måndagarna spelar jag boule med kompisar från byalaget. Det är också en gemenskap men alla känslor är kanske inte alltid ädla. Glädjen att peta bort en kompis som ligger närmast lillen tillhör den mänskligt ofullkomliga :) DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar