En god vän till mig retar upp sig på företeelser i den kristna församling han tillhör. Jag brukar då säga, javisst dom andra är också ofullkomliga. För detta har jag märkt, att ofullkomligheten går rakt igenom mig och därmed även den andliga kampen, rakt igenom mig och dig.
Inom mig har växt fram en intensiv längtan efter att få vara en klippa och denna längtan för mig in i nya djup i min Gudsrelation. En klippa står kvar upprest i stormen. Det går inte att blåsa upp sig till att vara en klippa, då blir det bara en kuliss, en ballong som vinden för bort till outgrundliga öden.
En klippa har en djup förankring, ja faktiskt är det bara toppen som vi ser, resten syns inte men är väl förankrat.
En seger i andevärlden vinns inte med mänskliga deklarationer om hur det bör vara om allt är som det skall. Inte heller genom att utmåla människor till monster om de står för motståndarens sida eller snarare bundits upp där. Nej den vinns i en djup kärlek till medmänniskan i förening med en obruten förväntan på vad Gud ska göra. För Han ska göra det och vi är kallade till att vara med. Men det är Han som ÄR och som GÖR!
Uttala din längtan inför Gud och låt Honom föra dig dit Han vill.
PS Efter en lång tid fylld av intensivt arbete på vandrarhemmet, kan jag nu andas lugnt igen. Trött men glad. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar