Börja om från början, Börge

Jag var på väg till Elimkyrkan för att vara med på en församlingsdag. Inom mig kände jag att jag inte skulle bidra i dag, utan jag skulle få ta emot.

Sanningsenligt hade jag missat vad dagen skulle handla om. Väl där mötte jag en pastor från Örebro som undervisade församlingen både om helande och profetiska hälsningar.

Vi fick lyssna inom oss och uttala vad vi upplevde. Alla som ville ficka vara med. Först testade vi på en medarbetare till pastorn och då uttalade jag att jag inte hade något att ge utan att jag skulle få ta emot.

Därför kom jag att vara den första från församlingen som fick vara försökskanin. När jag stod där inför församlingen fylldes jag av en varm ström och tårarna var på väg fram. Sedan kom hälsningarna och en del stämde på det jag varit så här långt, mer än vad de som sa det kunde ana. Men det var också hälsningar som jag gladdes över men hade svårt att ta in. Det kändes heligt och jag tänker inte återge dem här, det är som om jag skrev ner dem skulle heligheten kränkas.

Men jag gör några undantag. Ingressen om att börja om från början var en hälsning och en det kom också en hälsning om en viktig valsituation.

Jag återfördes till den första tidens kärlek till Kristus och glädjen över frälsningen, samtidigt som jag bär på erfarenheten av den andliga kampen, förluster och segrar. Under slutbönen såg jag mig själv som en sårad soldat i ålderdomlig rustning. Tillsammans med många andra låg jag på ett fält allvarligt skadad. Då kom mästaren mot mig, sträckte ut handen och sa; ”Res dig upp”.

Jag slutar här. Gud välsigne dig. Låt mästarens ord gälla även dig. Res dig upp!